Jag är fortfarande vaken, får ta och sova när jag kommit dit jag ska sova inatt..
Känns otrevligt att sova, vi var vädigt väldigt nära innan så önskar att jag var på topp, men ey, what can I do about it.

Pratade med han igår och han har feber, så vid närmare eftertanke är det kanske skönare för honom och hans tjej om jag inte är på topp.

Jag har funderat mycket inatt...
Jag har så stora drömmar, det känns som om jag ska explodera.
Jag vet precis vad jag vill, inte riktigt hur jag ska nå dit, men jag kan se det framför mig. Förstår ni?

Sen öppnar jag ögonen, och inser att jag är kvar på hotellrummet.

Jag står stilla, jag har bott här i tre veckor och innan det var jag på ett annats ställe, och innan det ett annat..

Jag vet inte längre vad jag har. Eller, jag vet vad jag har, jag har mig själv, mina mål och mina drömmar, och det kanske inte låter så mycket - men det är mer än vad jag någonsin haft innan.

Jag har levt ett ´bra liv rent praktiskt, "rika" föräldrar får jag nog lov att säga.
Men jag har alltid varit så tom, så ensam och så vilsen.

Nu har jag ingenting kvar längre av det som brukade vara mitt liv. Jag har knappt råd att äta.
Ändå känner jag mig rikare, än jag någonsin gjort innan.

Jag känner verkligen att det är nu jag lever, det är nu jag ska göra mina moves.
Jag vet bara inte hur, och tills jag vet det så är det just ett hotellrum jag ser när jag öppnar ögonen.

Xoxo Daisy